Lindas

Det blir ett enkelt val, även om det kanske inte är en fast punkt. I vilket fall som helst, så är husvagnen på en camping min favoritplats. Där trivs jag som fisket i vattnet. Där kan jag bara vara jag, gå runt som jag vill, göra vad jag vill utan att någon bryr sig. Dessutom är det helt galet mysigt att sova i husvagn!

När jag blir stor vill jag precis som mormor och morfar ha säsongsplats på en camping och vara där hela sommrarna. Jag är en äkta campingunge, och det är precis så det skall vara!

Typ såhär snygg kan man vara på en camping!

Först och främst måste jag säga att det känns konstigt att prata om vad som får en att gråta på självaste julafton. Men okejdå.

Jag är en väldigt känlosam människa och har väldigt nära till både skratt och gråt. Jag kan t.ex. inte se en film utan att börja gråta. Det finns alltid något i filmen som gör att jag fäller en tår. Främst är det olyckor, dödsfall, orättvisa och sjukdomar som får mig att gråta.

Sen kan jag faktiskt erkänna att jag ibland i rädslan av att det skall hända mina nära och kära något kan få mig att börja gråta. Men det är i de stunder som jag är extra känslig. Vet egentligen inte vad det beror på, det bara är så. När de stunderna är här kan jag börja gråta helt utan att veta varför. Sjukt jobbigt, men jag vet inte vad jag skall göra åt det. 

Vi kör på en gammal bild på mig i tomteluva, det är trots allt julafton!

 

Ingen har väl missat att det är julafton imorgon? Jag blir som ett litet barn inför julafton, älskar julen! Stämningen och gemenskapen!

Dock innehåller julafton även lite ångest. Vilket jag tror att den gör för alla skillsmässobarn. Man vill så gärna dela på sig och vara på båda ställena hela dagen, vilket är väldigt svårt. Hur man än bestämmer sig för att göra finns den lilla ångesten där över att göra någon av föräldrarna besvikna.

Jag brukar vara hos pappa på dagen och hos mamma på kvällen. Den stora anledningen till att jag delat upp det så är att julfirandet blir annorlunda på kvällen hos mamma då jag har Hugo och Anton där. Eftersom de bara är 5 och 6 år gamla firar vi fortfarande med tomte där, vilket jag tycker är det mysigaste med hela julafton. Sedan vill jag självklart inte missa när de öppnar alla sina julklappar. Vill vara med och skapa minnen för dem, precis som jag har minnen från mina egna julaftonar!

Men som alltid brukar de känslorna försvinna när dagen väl är igång, vilket gör att jag kan njuta av julafton fullt ut. Åh, jag älskar julafton!

Anton, tomten och Hugp på julafton förra året.

Det finns mycket som upprör mig. Kan sammanfatta det främsta som människor som förstör för andra. Det gör mig uppriktigt förbannad. Människor som bara tänker på sig själva och inte har någon som helst medkänsla gentimot andra människor.

Ja, det finns en hel del som innefattar den kategorin. Faktum är att jag blir irriterad av att bara skriva den här texten, så jag tror det är bäst att jag slutar. Om jag inte skall på ett psykbryt nu när jag ändå är på bra humör!

Har kollat efter snygga gymnastikdräkter/designer. Tanken är ju att vi skall fixa en ny till mina tjejer, så alla kan få likadana. Här är mina favoriter från PrimaSalto. Vad tycker ni?

Priserna ligger på ca.600-800kr.

Det finns en del ögonblick som sätter sig fast vid ögonlocken och aldrig försvinner. En del ögonblick tror jag är samma för alla. Körkortet, balen och studenten är sådana ögonblick.

Ögonblick som man sett framemot som försvinner snabbare än vad de kom. Det är då det gäller att ta tillvara på studen. Njuta där och då. Suga på karamellen och inse att den stunden kommer aldrig komma tillbaka. Men visst är det härliga stunder i en tonåringsliv.

- Känslan av att gå ur bilen efter uppkörningen och veta att nu kan jag köra precis vart jag vill när jag vill.
- Att få se alla sina vänner i sitt absolut finaste tillstånd.
- Springa ut från skolan och veta att jag aldrig kommer tillbaka till tryggheten.

Ja, det är häftiga ögonblick vi alla förhoppningsvis kommer att uppleva. Till er som har dem kvar kan jag bara säga: Njut av stunden, för den kommer aldrig tillbaka!

Jag och min bror innan min bal, då kände jag mig som en riktig prinsessa!

Ni har väl inte missat min kusin Elins blogg? Hon bloggar främst om sin graviditet, men också om livet som sambo och lärarstudent! Tycker absolut att ni skall klicka in och läsa den om ni inte redan gjort det. Super mysig blogg!

Klicka [här]

Nu är det riktigt julstök i mitt rum. Julklappar slås in, Hugo och Anton pysslar med julkort och julkalendern är på tv:n. Super mysigt! Snart är det jul!

Det finns en sak jag ångrar ibland. Men inget jag kan göra något åt nu, inget jag kunde göra något åt då. Jag ångrar att jag var så fruktansvärt blyg när jag var liten. Och då menar jag verkligen extremt blyg. Tror de flesta även idag skulle klassa mig som blyg (beroende på situation) men när jag var yngre var det verkligen hundra gånger värre. Nu tar jag det ganska bra. För jag bestämde mig när jag började gymnasiet att jag inte skall vara den där blyga flickan mer, utan jag skall ta för mig. Ta för mig till en viss del, för jag ville inte bli någon bråknisse, utan jag ville fortsätta på mitt flitiga spår.

Sedan så ångrar jag att jag inte satsade mer på engelskan när jag gick i skolan. Inte för att det är mitt fel egentligen. De första åren av min engelskaundervisning bytte vi lärare nästan varje termin, vilket förstörde en hel del. Dessutom har jag alltid haft extremt svårt för det men aldrig fått någon hjälp för det. Jag har döljt det såpass bra genom att sitta bredvid duktiga personer som hjälpt mig. Dumt känner jag såhär i efterhand. Men vad skall man göra?

Det är ungefär sådant jag ångrar. Inte så mycket för världen, men ibland kan det verkligen reta mig til vansinne!

BF3B - Vi tar dagen med en sång!

Lillebror Hugo spelade sin första ishockeycup förra lördagen. Alla fick varsin medalj, så han var stolt som tupen!

Men kolla in biffen. Haha.

Var otroligt trött på den aprikosa designen såhär i höst. Därför får det se ut såhär ett litet tag nu. Tills jag har bestämt mig för hur jag faktiskt vill ha det. Kan väl också erkänna att det kan ta sin lilla tid. Hehe.

Gött. Nu är man ledig i några veckor framöver. Ännu mer gött att bilen går sönder i samma veva? Igår gick nämligen växelspaken sönder i min bil, så den går inte att köra.

Så ja, jag känner mig lite smått skit handikappad just nu! Jag som ville till Frölunda och shoppa!

Min första kyss var egentligen ingen kyss, för jag besvarade den inte. Men jag var rädd för att göra bort mig, jag var rädd att allt skulle bli fel. Jag var 16 år och trodde att jag var den enda 16 åringen i världen som aldrig kysst någon. Damn så korkad man kan vara.

Nu spelar det egentligen ingen roll, för den enda jag vill kyssa är min Alexander.

De senaste dagarna har jag ätit allt annat än bra, det märks inte minst nu på suget efter godis och socker!

Fredag; Sibylla. Lördag: Pizza. Söndag: Mc Donald's. Måndag: Burger King. Tisdag: Pizza.

+ massa chips och godis vardera av dagarna.

Så nu är det bestämt, jag måste vänja mig av vid socker/godis behovet!

Veckan har jag redan presenterat [här], så den bör ni redan ha koll på. Kan dock kommentera den och då låter det ungefär såhär: Intensiv vecka fram till fredag. Den kommer antagligen gå fort, vilket betyder snart jullov!

Min kamera har fått fnatt eller något, därför är jag lite suddig. Men det är lugnt eller?

Som bästa vän kan jag inte sätta någon som jag umgås flitigt med. Inte längre. Det beror på flera orsaker. Men det finns en tjej som jag vet att jag alltid kommer hålla fast vid. Så enkelt är det. Från fjärdeklass med toppar och dalar har vi alltid stått vid varandras sidor. Och jag är säker på att det kommer förbli så livet ut.

Selma, fina lilla Selma. Den jag kan hitta på precis vad som helst med. Den jag kan prata om precis vad som helst med. Hon som förstår mig även om vi inte har pratat på veckor. Hon vinns ändå. Vi finns för varandra oavsett. Det är skönt att veta!

Anledningen till att jag och Selma inte träffas så flitigt just nu är att hon har flyttat till Östersund för att studera. Så ni förstår att det inte är den närmsta biten oss emellan. Men vi klarar oss ändå!

Jag gick upp någon gång runt sju, åt frukost och åkte iväg till min VFU plats. Idag åkte vi på levande julkrubba i Vallda, det var mysigt. På fritids idag var det Drop-in fika, så alla barnen var på helspänn.

Efter VFU:n åkte jag hem till Alexander. Däckade direkt i hans säng, vaknade efter en timma av att mamma ringde. Men somnade direkt efter att jag la på och sov en timma till. Trött tjej?

Sedan gick jag och Alexander upp och lagade mat, mest Alexander då. Men han är bättre än mig på det där. Så åt vi, jag gick in i duschen och nu ligger jag och kollar på Små mirakel på tv4 fakta.

Skall försöka skriva ihop en liten text till VFU:n ocskå, som skall sitta i hallen vid den fina sagan vi har gjort. Den är grym! På bilden ser ni framsidan.

Det finns för mig olika sortes kärlek. Den för föräldrar, vänner, pojk/flickvänner och den för prylar. Kärlek för mig är något du inte kan ta på. Inte heller beskriva för du bara känner den. Kärleken bara finns där och bara du själv kan känna den.

Den där omtalade parters kärleken, den är kanske mest obeskrivbar. Jag själv kan inte sätta ord på den, hur mycket jag än försöker. Men jag vet att den finns där, jag känner det. Dessutom går inte kärlek att förstå förrän man upplevt den. Det vet jag nu.

Min stora kärlek, det är Alexander!